vaccination.

Idag har Mira fått sin tremånadersspruta. Eller sprutor får jag väl säg för det var två stycken. En dum och rälig i varje ben. 

Usch, fy och blä säger jag bara! Man har nu efter tre månader lärt sig att känna igen hennes gråt när hon är hungrig, när hon är trött, när hon är varm, när hon är sur osv. Men inte förrän idag har jag hört hur hon låter när hon har ont och är rädd. Det är ett hemskt ljud som skär ända in i ryggmärgen. 

Jens tog sig ledigt från jobbet imorse så han kunde följa med oss. Eftersom jag inte visste hur hon skulle reagera eller må efter detta, eller under detta, så ville jag inte åka dit själv. Det blev att han höll henne och jag tittade bort när de stack henne. Bra fördelning. 

Nu här hemma så har hon sovit i stort sett hela dagen. Bortsett från en 45 minuter när hon var helt hysteriskt ledsen. Det hör visst till att få lite feber och ont i benen efter detta, så det var jag lite förberedd på. Och jag vet att det är för en god sak hon får dessa sprutorna, men det gör lika förbaskat  jäkla ont i hjärtat ändå att se sin unge vara ledsen och förtvivlad.