If God was to describe you, where would he begin?

Två 18-åriga killar kom fram till mig på jobbet idag och ville att jag skulle svara på lite frågor till deras skolarbete. Visst, tänkte jag. Bara det går undan.

- Hur känns det att vara vuxen?
- Ser samhället ut som du hade tänkt dig när du var liten?
- Är du där du trodde du skulle vara i livet?

Jag bara, skojar ni? Jag är inte ens 23 år fyllda, mer förvirrad än någonsin över vad jag vill/ska göra med mitt liv och vill absolut inte kalla mig för VUXEN?! Det låter gammalt och jag känner mig inte gammal.

Jag tycker faktiskt att jag har kommit en bit på vägen. Så det så!