Änglavakt.

Har haft en helt underbar helg! Normala jobbtider, lite fest, lite fix, mycket fina vänner och även mycket tid att ta det lugnt på.

Helgen avslutades med denna film, Änglavakt, uppe hos Malin. Det var en fin film, lite svår imellanåt, men mest fin. En hemsk historia om ett par som tvingas se på när deras son insjuknar och ligger medvetslös en lång tid. Och det finns inget dom kan göra för honom, mer än att finnas där och vänta. Denna filmen fick mig att tänka tillbaka på vad som hände mig och folk som stod mig nära för snart ett år sen. Det värsta jag varit med om i hela mitt liv.

En person som betydde allt insjuknade hastigt, konstigt och allvarligt. En sak som händer långt borta, hände nära. Det hände oss. Det händer fortfarande att jag drömmer mardrömmar om när jag fick träffa dig första gången på sjukhuset. Jag hade åkt bil i några timmar och försökt föreställa mig hur det skulle bli när jag träffade dig, men det var svårt. Det gick inte att få in på något vis. Huvudet försökte nog förneka och stöta bort det som var jobbigt. När jag väl fick se dig, så var jag inte riktigt beredd och bröt ihop. Du var kopplad till så många maskiner och inte dig lik. Det var inte du. Jag tänkte det värsta direkt, för jag hade aldrig sett en person vara nersövd innan. Någon i personalen försökte förklara för mig vad som hände, men jag hörde ingenting. Jag satt hur länge som helst med ansiktet begravt i mina händer, ville varken se, höra eller röra. Bara att allt skulle vara en mardröm som jag snart skulle vakna upp ur. Till slut tog jag mig ur mina händer och vägrade lämna din sida.

Jag har alltid förknippat sjukhus med döden, och just döden är det enda egentligen jag är rädd för. Jag hatar farväl och jag hatar att säga farväl för tidigt. Under den tiden vi spenderade på sjukhuset, så såg vi människor som bara väntade på att en anhörig skulle gå bort eller som precis förlorat någon. Överallt och hela tiden - sorg, smärta och förtvivlan. Mitt ibland allt detta låg du. Men till skillnad från dom andra så hade du änglavakt.

Ur detta har jag nog lärt mig att inte ta någon för givet. Hemska saker händer och de händer när man minst anar det. Och när de sker, så vill jag inte ångra saker som jag sagt eller gjort. Alla borde hjälpas åt och påminna varandra om det, lite då och då.