Utan dig är jag inte hel .

André och jag hade en dispyt i tisdes. Den handlade om att jag var en dålig flickvän som inte tänkte så mycket på André. Han kände inte att jag saknade, älskade eller höll av honom så som jag borde. Han kände sig bortglömd helt enkelt. Jag blev arg och la på.

I onsdes ringde han och sa att han mådde dåligt. Han kände sig febrig, kallsvettades och var yr och konstig. Jag var på jobbet då så jag hade svårt att prata, men sa att han skulle ta en alvedon, gå och lägga sig och lovade att jag skulle ringa upp när jag kom hem. Jag glömde bort att ringa och tänkte att jag skulle ringa på torsdagen istället för klockan hade hunnit bli mycket.

Han har inte pratat med mig sen dess, men jag har nog viskat ordet förlåt till honom en miljon gånger sen jag kom hit i fredags.

Tack för alla sms och så, och förlåt att jag inte har svarat på alla. Men jag orkar inte. Jag sitter hos André så mycket jag bara kan och får, och där får inte mobilen vara på. Och när jag inte är där inne så försöker jag hinna med allt annat. Äta och sova tex fast att det inte går så bra. Vill ni veta något så ring min syster eller mamma, dom vet allt.

Det har inte hänt så mycket idag egentligen. Han är stabil, men fortfarande nersövd och andas genom respiratorn. Dock så har dom sänkt den från 100% till 35%, och det har han klarat av bra plus att hans feber har gått ner. Så imorgon hoppas jag att dom kan försöka väcka honom, men det är väldigt mycket önsketänkande säger dom, Men jag hoppas på det ändå. Man måste hoppas. Det måste hända nånting snart känner jag, för jag blir knäpp av att det står stilla!!

Förutom att jag hatar allt som har med sjukhus att göra, så har det kommit in en patient till i Andrés rum. Den här patienten är döende och dom väntar egentligen bara på att hennes organ ska lägga av och hon ska somna in. Hennes man gråter, hennes barn gråter, hennes syskon gråter. Två av Andrés grannar väntar nog på samma öde. Jag hatar allt som har med döden att göra, och här är jag omringad.

Tänkte försöka skriva här lite på nätterna om vad som har händer, för jag kan inte sova ändå och jag får inte vara hos min älskling. Sen är jag inte så bra på att prata av mig, det är lättare att skriva. Jag ska dock bli bättre på att tala om för folk vad jag känner för dom.