Framsteg .

Ja, André gör framsteg hela tiden. När han vaknade imorse hade han ingen koll direkt på någonting. Det var precis som att han hade glömt vad som hänt den sista månaden. När läkaren frågade ut honom så bodde han i Kristianstad på Oxhagsvägen, han jobbade på SMEKAB och han tyckte det var mycket märkligt att vi befann oss på ett sjukhus i GBG när det är mycket närmre till Malmö. Han kände inte igen Otto när Cicki visade foto på barnen, men han kände igen Engla. Hans motorik fungerade i princip inte alls. Så samtidigt som att man var glad över att han var vaken så var det ändå obehagligt att han inte var som vanligt. Man har på något vis tänkt att bara han vaknar så är han frisk, men det är ju klart att han inte är. Hans lunga är inte bra ännu och det här viruset försvinner ju inte bara för att han har vaknat.

Men nu ikväll så visste han att han pluggade till Kyltekniker och att han spelade elgitarr, för det hade han berättat för sjuksköterskan när han blev duschad. Sen har motoriken också blivit bättre och han har tom suttit upp i en fåtölj och pratat med oss. Han ville ha in en tv också, men då sa kroppen ifrån. Efter fåtöljsittandet så däckade han rätt så snabbt i sängen och det var för en timme sen.

Förmodligen så blir han flyttad till Östra Sjukhuset imorgon. Deras infektionsklinik är tydligen väldigt, väldigt bra så finns det bara plats så är det nästa hållplats.

Jag ser ditt sanna jag, bakom alla slangar och svullnader. Det är inte du ännu, men jag vet att du kommer tillbaka. Du är stark, och du är alltid stark för mig oavsett vad. Vi har en framtid tillsammans, du och jag och jag vet att den är ljus.